Har du någonsin gått ifrån en fika eller en middag med vänner och känt dig mer utmattad än om du precis hade skrivit ett högskoleprov? Inte för att diskussionerna var så djupa, utan för att du har spenderat tre timmar med att agera lärare. Det var där jag landade för ett tag sedan. Jag insåg att jag var totalt dränerad. Jag älskar mina gamla vänner, de är fantastiska och genuint snälla människor. Men till slut nådde jag en gräns där det mentala utbytet var så lågt att det började kosta mer än det gav. Jag orkade helt enkelt inte längre förklara grundläggande koncept, eller bråka om ämnen där motparten vägrar…

Vi har alla varit där. Man hamnar i en vardaglig situation – vid kaffemaskinen, på en middag eller i ett väntrum – där det förväntas lite klassiskt, trevligt kallprat. Man bollar lite om vädret, helgplaner eller något annat oförargligt. Det är det sociala smörjmedlet som håller oss trygga. Men nyligen hamnade jag i en situation som gjorde mig helt ställd. Jag mötte en person som uppvisade en absolut, total oförmåga att kallprata. Det var som att den här människan levde efter principen: ”Om jag har en mun, så har jag rätt att fråga om precis vad som helst.” Förmågan till finkänslighet var som bortblåst. Istället för ett lättsamt samtal förvandlades…

Har du någon gång tittat på en människa och känt hur hela din kropp blir obekväm, bara av att iaktta deras beteende? Jag har haft en tendens i mitt liv att dra till mig osäkra människor. På ett sätt kan jag känna en genuin empati och undra: Gud, hur jobbigt måste de inte ha det i sina egna huvuden? Men på ett annat sätt väcker det en enorm frustration. Det får mig att fundera på hur mycket de faktiskt ljuger för sig själva, och för andra, bara för att överleva dagen och hålla fasaden uppe. Jag personligen har extremt svårt för människor som placerar hela sitt mänskliga värde i dyra…