Sluta snacka skit och våga provocera bättre ledarskap
Just nu är jag inne på bok två för denna 2 veckorsperiod och det är som titeln lyder; Sluta snacka skit och våga provocera bättre ledarskap. Jag har fått denna i pressutskick och jag kände att det här är en bok för mig gärna lär mig handskas lite bättre med gruppdynamik och ledarskap. Ni har säkert haft bra och dåliga chefer? det har jag haft och dom dåliga är dom som inte ser sina anställda och längtar tills dom dagarna chefen är bortrest.
Sluta snacka skit och våga provocera bättre ledarskap (lång titel hehe) är en inspirerande och jordnära handbok för dig som kan, vill och vågar. Den riktar sig framför allt till ledare inom företag, men är även till stor nytta för alla som leder människor i en organisation. Verktygen i bokan kan vem som helst använda sig av i praktiken och det gäller mer att våga!
Att ge feedback är inte alltid det lättaste, själv brukar jag helst inte vilja ge dålig feedback och behöver jag göra det brukar jag börja med något positivt först. Att ta feedback som inte är så bra tycker jag inte är så roligt själv att ta del av, men är det feedback som sägs på ett bra sätt och ge mig möjlighet att utvecklas tycker jag det är bra! Feedback ska man ge enskilt och inte i grupp!
En av dom viktigaste punkterna nedan tycker jag är att man ska säga ”jag” och inte ”vi” eller ”man” utan att kritiken kommer från en själv. Att söka medhåll från vad andra säger känns bara barnsligt. Och i mina dagar har jag ofta fått höra ”dom tycker också det här om dig”, men det finns inga dom, utan det är ofta ett svepskäl för att personen i fråga vill visa denne har medhåll och för att du ska känna dig sämre.
Längre bak i boken så kan man läsa olika exempel från verkligheten som gör att man får sig en tankeställare och det var väldigt bra exempel.
I mitten av boken kan man läsa om om ett grupp på ett företag där chefen ville att dom skulle effektivisera deras verksamhet och efter en analys föreslogs det att dom skulle öka öppenheten med varandra och inte endast arbeta praktiskt. Det ofta fördel om man känner att man känner varandra lite för att känna en trygghet i sitt arbete med varandra. Personalen kände att det kändes lite väl, prata om öppenhet 15 år in arbetet efter ha jobbat så många år i hop? Men efter en och halv timme så fick två i företaget veta att dom båda hade intresse av spela elgitarr och ett år senare så spelar dom nu ihop i samma coverband. Lyckat!
Det tåls att tänka på, att sätta ihop en grupp människor utan känna varandra kan göra att man inte litar fult ut på varandra på arbetet och kanske även inte känna samma tillhörighet. Sedan finns det ju gränser på hur privat man ska vara på jobbet, det är skönt ha distans och inte ta med sig bekymmer och dylikt till jobbet. Men jag tror på team-bildning och roliga saker med sina anställda och ha en kultur där man har roligt på sin arbetsplats.
Varför många arbetsplatser ser ut och funkar så dåligt som dom gör, är på grund av att rekryteraren ibland tenderar anställa folk som är som sig själv och inte det som behövs på arbetsplatsen. I boken får man handfasta tips hur man bör tänka i en rekrytering och bra tips på frågor man kan fråga och även där läsa exempel på olika utgångar.
Recension:
En riktigt bra bok som inte är tråkig, då den är skrivet på ett lättsamt och intressant sätt. Faktaböcker, handböcker kan ibland kännas som en tung tegelsten att ta sig igenom och man tröttnar efter läst fem sidor. Men den här boken har bra tjocklek på dom olika delarna och fastnar man i något extra kan man med lätthet fördjupa sig sedan i det. Boken utges från Hoi förlag! En bok som alla som är chefer som inte gått utbildning inom ledarskap borde läsa, bara för man är Vd, chef, dylikt behöver man inte vara bra. Som chef så är man oftast lite utanför dom anställdas ”arbetsmiljö” för man är trots allt chef och bör se verksamheten mer uppifrån.
