Hoppa till innehållet

En svensk livsstilsblogg sedan 2014

Missjennie Stockholm · Livsstil · Stil

Så påverkar stjärntecknet hur du är som vän

Missjennie 6 min läsning
Dela artikeln
Så påverkar stjärntecknet hur du är som vän

Jag tror inte blint på stjärntecken. Men jag ignorerar dem inte heller. Någonstans däremellan finns en fascination som de flesta av oss delar, även om vi kanske inte erkänner det högt. Det är något tilltalande med tanken att personligheten har ett mönster, att det finns en förklaring till varför vissa människor drar åt ett håll och andra åt ett annat.

Och när man börjar titta på det ur ett vänskapsperspektiv blir det plötsligt väldigt igenkännbart.

De tolv tecknen och hur de beter sig i vänskaper

Väduren är den som initierar

Den som föreslår spontana utflykter, som ringer utan förvarning och har energi att vara ute längre än alla andra. En väderuvän är sällan uttråkad och håller sällan tyst. Men de kan också ha svårt att stanna kvar när något kräver tålamod, och de glömmer ibland att lyssna lika mycket som de pratar.

Oxen är den pålitliga

Den som alltid dyker upp, som minns din födelsedag och som aldrig lovar något de inte tänker hålla. En oxvän är långsam att öppna sig, men när de gjort det är de i ditt liv för riktigt lång tid. De kräver i gengäld att du tar relationen på allvar.

Tvillingarna är den intellektuella, den roliga, den som håller konversationen flytande oavsett ämne

En tvillingvän är sällan tråkig att hänga med, men kan vara svår att hålla fast. De byter intresse ofta och kan försvinna en period utan att det egentligen säger något om vad de tycker om dig.

Kräftan är den känslosamma

Den som märker när något är fel innan du sagt ett ord, som alltid har plats hemma och som lagar mat åt dig när du haft en dålig dag. En kräftvän tar vänskapen personligt, vilket betyder att de mår dåligt om de uppfattar att du är kall mot dem, även när det inte är avsett.

Lejonet är den som lyser upp ett rum

Energisk, generös och fantastisk på att fira. En lejonvän vill gärna vara den som leder, och det kan ibland kännas som om allt kretsar kring dem. Men under ytan finns en lojalitet som är svår att matcha.

Jungfrun är den organiserade, den analytiska, den som märker detaljer som alla andra missar

En jungfruvän ger råd som faktiskt hjälper, men kan ibland uppfattas som kritisk när de egentligen bara försöker vara till nytta.

Vågen är harmonisökaren

Den som hatar konflikter, som alltid försöker se till att alla mår bra och som är svår att reta upp. En vågvän är skön att ha i kompisgänget, men kan vara frustrerande att fatta beslut med. De väger för länge och bestämmer sig sällan.

Skorpionen är den intensiva

Den som antingen är din vän helt och hållet, eller inte alls. En skorpionvän glömmer inte om du sårat dem, men de är heller aldrig halvhjärtade i relationen. De är lojala på ett sätt som nästan kan kännas tungt ibland.

Skytten är äventyraren

Den som alltid har ett nytt projekt, en ny plan, ett nytt land att besöka. En skyttevän är rolig och inspirerande men kan ha svårt att prioritera vänskapen när nästa stora grej dyker upp. De menar väl men försvinner ibland.

Stenbocken är den ambitiösa, den seriösa, den som alltid har koll

En stenbocksvän kanske inte skriver spontana meddelanden mitt i veckan, men de är där när det gäller. De tar sina relationer på allvar och förväntar sig detsamma tillbaka.

Vattumannen är den originella

Den som tänker annorlunda, som pratar om idéer mer än om skvaller, och som inte bryr sig nämnvärt om vad folk i allmänhet tycker. En vattumannenvän är intellektuellt stimulerande men kan ibland kännas svår att nå känslomässigt.

Fiskarna är den empatiska, den drömska, den som alltid sätter andras behov före sina egna

En fiskvän är fantastisk att ha i livet men behöver någon som ser till dem i gengäld, för de glömmer lätt bort sig själva.

Jag är kräfta, och det förklarar ganska mycket

Jag är kräfta, och ju mer jag läst om tecknet desto mer känner jag igen mig. Kräftan värdesätter djupa, beständiga vänskaper framför ett stort nätverk av ytliga bekantskaper. Det stämmer till hundra procent på mig. Jag vill hellre ha tre vänner som verkligen känner mig än tjugo som bara känner mig på ytan.

Jag dras till intelligenta människor. Inte nödvändigtvis boksmarta, men tankskarpa, nyfikna, de som har åsikter och kan hålla ett samtal som faktiskt går någonstans. Roliga är också ett krav, jag har inget intresse av relationer som tar sig själva på för stort allvar hela tiden. Humor är för mig ett tecken på intelligens, och det är sällan de saknas i kombination.

Vad jag däremot inte har tålamod med är fyrkantiga människor. De som har svårt att tänka utanför mallen, som ifrågasätter kreativa lösningar för att de inte passar in i en befintlig struktur, som ser regler som mål i sig snarare än medel. Jag jobbar med marknadsföring och lever i en värld där kreativitet är valutan, så krocken med den typen av energi blir snabbt tydlig och ganska tröttsam.

Som kräfta tar jag vänskaper på djupt allvar. Jag glömmer inte vem som ställde upp och vem som försvann. Och jag väljer därför mina nära relationer med omsorg, för att jag vet att jag kommer investera helhjärtat i dem som får plats.

Hur jag tänker nu

Jag låter det ta längre tid. Jag rushar inte in i nära vänskap längre bara för att det finns en trevlig stämning. Jag låter folk visa vem de är innan jag bestämmer mig för hur stor plats de ska ha i mitt liv.

Och ja, jag kollar stjärntecknet numera. Inte som ett veto, men som en av många ledtrådar. Som ett sätt att förstå lite snabbare varför energin funkar eller inte funkar.

Om du också börjat fundera mer på det här tycker jag du ska läsa mer på Afrodite.nu, som skriver om alla tolv stjärntecken och har både dagliga och veckovisa horoskop. De beskriver tecknen på ett sätt som faktiskt ger något, inte bara fluffiga generaliseringar utan med fokus på kärlek, relationer, personlighet och hur man fungerar ihop med andra.

Ibland läser jag om ett tecken och förstår plötsligt varför en viss relation aldrig riktigt landade. Det är lite läskigt och lite befriande på samma gång.

Vad gör man med den här kunskapen?

Det är förstås inte så att ett stjärntecken avgör allt. Det finns Oxar som är spontana och Tvillingar som är pålitliga och Skorpioner som förlåter lätt. Människor är mer komplexa än så.

Men det kan vara ett sätt att förstå varandra lite bättre. Att ha lite mer tålamod med Kräftans känslighet, eller att inte ta det personligt när Skytten försvinner en period. Att förstå att Lejonet inte tar all plats för att de vill ha uppmärksamhet utan för att det är deras sätt att älska det de håller av.

Är du nyfiken på att läsa mer om ditt eget tecken eller dina vänners, rekommenderar jag Afrodite.nu som erbjuder horoskop för alla tolv stjärntecken, både dagliga och veckovisa. De skriver om kärlek, arbete, ekonomi och vardagen utifrån vad stjärnorna säger, och det är ett bra ställe att börja om man vill förstå sig bättre på sig själv och dem man håller av.

Ibland räcker det med att läsa en beskrivning av någon man känner för att det ska klicka. Det har hänt mig mer än en gång.

Läs gärna min gamla bloggpost om ”få nya vänner efter 30”.

Personligt

Vad horoskop egentligen säger – och varför jag gillar det

Jag tror lite på horoskop. Inte så att jag låser hela mitt liv efter stjärnorna, men… jag tycker det är mysigt. Och ibland, faktiskt ganska ofta, känns det som att det stämmer för bra för att bara vara en slump. Det började som för många – jag klickade in på mitt stjärntecken ”bara på skoj”. Men så var där något. Något som liksom satte ord på exakt hur jag kände den veckan. Trött, låg energi, känslig. Det stod nåt om att “du kan känna dig mer känslosam just nu, det är okej att backa lite från omvärldens krav.” Jag satt med kaffet i handen och tänkte… okej, jag behövde läsa det där. Inte vetenskap, men inte heller meningslöst Jag vet att många fnyser åt horoskop. ”Det där är bara trams”, säger folk. Och absolut, det finns ingen forskning som säger att planeterna kan förutspå exakt vad som ska hända i ditt liv. Men – och det här är viktigt – det är inte alltid poängen. För mig är horoskop mer som en liten spegel. Ibland visar den något jag inte riktigt vill se. Ibland bekräftar den en känsla jag haft men inte kunnat sätta ord på. Det hjälper mig att reflektera. En liten ritual Jag brukar läsa horoskopet imorgon på kvällen. Som en liten ritual innan jag somnar. Det tar två minuter, max. Men det har blivit ett sätt att checka in med mig själv. Ibland skrattar jag åt det. Typ: “Du kan känna en dragning till att göra något oväntat i dag.” Nä, jag ska vabba och dammsuga – inget oväntat sker här. Men ibland blir det mitt i prick. Som den där gången det stod att jag borde lyssna mer än jag pratar. Jag var mitt i ett gräl med min partner… jag behövde höra det. Vad jag gillar mest? Att det får mig att tänka till. Fundera över vad jag behöver. Hur jag mår. Vad jag vill just nu. I en värld där allt går snabbt och man knappt hinner andas ibland, så är horoskop ett av få tillfällen där jag faktiskt stannar upp och checkar in med mig själv. Och det gör mig inte till en “tokig astro-tjej” (även om jag gärna följer såna på TikTok). Det gör mig till en person som försöker hitta mening och riktning, lite här och där. I stjärntecken. I kaffe. I mina barns blickar. Så… tror jag på horoskop? Lite. Men jag använder dem desto mer. Som ett verktyg för reflektion. En påminnelse om att jag inte är en robot. Jag har känslor, energi som skiftar, behov som ändras från dag till dag. Och om något så enkelt som ett horoskop kan hjälpa mig att känna mig lite mer i kontakt med mig själv – ja, då är det väl ganska fint ändå?

Personligt

Empatiska vänners råd:väger tyngst för mig

Nån gång i livet stöter vi på vänner som får oss att tänka ”Wow, du förstår ju exakt!” De där empatiska vännerna. De som inte bara slänger ur sig råd som om de vore godis på Halloween. Nej, de lyssnar, förstår grejen, och ger råd som faktiskt sitter som en smäck. Sånna råd som känns som de är gjorda bara för dig. Guld värt, eller hur? När råd går snett… Själv råkade jag ut för en sak nyligen. Avslutade en vänskap. Hårt, jag vet. Men låt mig ge dig kontexten. Jag behövde skicka ett stöttande sms till en kompis som hade det tufft, ville inte ha något tillbaka, bara skicka lite kärlek, liksom. Men när jag bad en annan vän om råd fick jag tillbaka nåt som var… tja, inte riktigt klockrent. Gav hen en chans att tänka om, men icke. Hade jag skickat det sms:et? Pff, glöm det. Bye bye relation. Kanske låter hårt, men för mig var det superviktigt. Och hon hade redan ett par gånger försökt styra mitt liv med oombedda råd. Nope, inte ok. Vad är grejen med empati då? Empati handlar inte om att trycka på sina egna åsikter eller erfarenheter på nån annan. Det handlar om att stötta på ett sätt som känns rätt för just den personen. Visa att man bryr sig, vill hjälpa, utan att ta över showen. Att ge råd med respekt för personens känslor, bakgrund, och allt det där, gör att råden landar rätt. Så, är vän empatisk? Hur reagerar du på andras känslor? Empatin syns i hur de lyssnar och stöttar. Hur hjälper du vänner i knipa? Empatiska själar nämner gärna hur de finns där, lyssnar, och känner med. Nån gång du känt stark empati? Att dela en sån story visar på äkta empatiförmåga. Att vara där i glädje och sorg, viktigt? Visar på viljan att finnas där, på riktigt. Hur löser du konflikter? Insikten i hur de navigerar i relationer och konflikter kan avslöja mycket om deras empatiska kompass. Så vad nu då? Trots det trista med vänskapen som tog slut, ser jag framåt. Har en lista på kvaliteter jag värdesätter hos vänner, vilket gör det lättare att hitta rätt folk. Empati står högt upp, kan jag lova. Så, här är vi, med öppna ögon och hjärta, redo för nästa runda av vänner som förstår grejen. 🌟 …

Personligt

Osäkerheten som lyser igenom

Har du någon gång tittat på en människa och känt hur hela din kropp blir obekväm, bara av att iaktta deras beteende? Jag har haft en tendens i mitt liv att dra till mig osäkra människor. På ett sätt kan jag känna en genuin empati och undra: Gud, hur jobbigt måste de inte ha det i sina egna huvuden? Men på ett annat sätt väcker det en enorm frustration. Det får mig att fundera på hur mycket de faktiskt ljuger för sig själva, och för andra, bara för att överleva dagen och hålla fasaden uppe. Jag personligen har extremt svårt för människor som placerar hela sitt mänskliga värde i dyra märkesgrejer för att bekräfta sig själva. Det där typiska ”nyrika” beteendet där loggorna måste synas för att dölja tomheten på insidan. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men det stör ihjäl mig. Det här konstanta, desperata bekräftelsebehovet. Och kanske värst av allt: de där leendena. De där stela, påklistrade leendena som känns så obekväma att man själv blir stel i hela kroppen bara av att titta på dem. Det är som att titta på en teaterpjäs där skådespelaren har glömt sina repliker men vägrar gå av scenen. Fasaden är blank och glittrig, men sprickorna undertill är så djupa att det nästan blir svårt att andas i samma rum. Har du också lockat till dig den här typen av energi? Var går din gräns innan andras osäkerhet börjar äta på ditt eget tålamod?