Har du någon gång tittat på en människa och känt hur hela din kropp blir obekväm, bara av att iaktta deras beteende? Jag har haft en tendens i mitt liv att dra till mig osäkra människor. På ett sätt kan jag känna en genuin empati och undra: Gud, hur jobbigt måste de inte ha det i sina egna huvuden? Men på ett annat sätt väcker det en enorm frustration.
Det får mig att fundera på hur mycket de faktiskt ljuger för sig själva, och för andra, bara för att överleva dagen och hålla fasaden uppe.
Jag personligen har extremt svårt för människor som placerar hela sitt mänskliga värde i dyra märkesgrejer för att bekräfta sig själva. Det där typiska ”nyrika” beteendet där loggorna måste synas för att dölja tomheten på insidan.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men det stör ihjäl mig. Det här konstanta, desperata bekräftelsebehovet. Och kanske värst av allt: de där leendena. De där stela, påklistrade leendena som känns så obekväma att man själv blir stel i hela kroppen bara av att titta på dem.
Det är som att titta på en teaterpjäs där skådespelaren har glömt sina repliker men vägrar gå av scenen. Fasaden är blank och glittrig, men sprickorna undertill är så djupa att det nästan blir svårt att andas i samma rum.
Har du också lockat till dig den här typen av energi? Var går din gräns innan andras osäkerhet börjar äta på ditt eget tålamod?
Vi har alla varit där. Man hamnar i en vardaglig situation – vid kaffemaskinen, på en middag eller i ett väntrum – där det förväntas lite klassiskt, trevligt kallprat. Man bollar lite om vädret, helgplaner eller något annat oförargligt. Det är det sociala smörjmedlet som håller oss trygga. Men nyligen hamnade jag i en situation som gjorde mig helt ställd. Jag mötte en person som uppvisade en absolut, total oförmåga att kallprata. Det var som att den här människan levde efter principen: ”Om jag har en mun, så har jag rätt att fråga om precis vad som helst.” Förmågan till finkänslighet var som bortblåst. Istället för ett lättsamt samtal förvandlades mötet till ett rent förhör, där mina personliga gränser korsades utan minsta tvekan. Hur mycket får ens egen nyfikenhet ta över? Efteråt satt jag kvar med en känsla av chock och obehag. Hur tänker man egentligen här? Hur mycket har man rätt att låta sin egen privata nyfikenhet styra, utan att ens reflektera över hur det landar hos mottagaren? Jag var tvungen att ventilera det här med två av mina vänner efteråt. När jag berättade vad som hade sagts och frågats blev de helt chockerade över hur grov och ofinkänslig den här personen faktiskt hade varit. Det var skönt att få det bekräftat – det var inte jag som var överkänslig. Den här personen saknade helt enkelt spärrar. Vilken typ av människa gör så här? Det verkar finnas en viss typ av människor som bara måste få veta det de tänker på, oavsett vad konsekvenserna blir för personen som står framför dem. De har ingen inbyggd broms som säger: ”Vänta nu, det här är faktiskt för privat att fråga en främling eller bekant om.” Så vad är det för typ av människor vi har att göra med här? Om du frågar mig så handlar det om människor med låg emotionell intelligens (EQ). Att ha hög EQ handlar inte bara om att vara snäll; det handlar om att kunna läsa av ett rum, förstå sociala koder och känna av andras bekvämlighetszoner. När en människa kliver in med leriga stövlar i ditt privatliv under ett ”kallprat”, visar de en total brist på empati och självinsikt. De ser bara sitt eget behov av information – och struntar fullständigt i om de gör dig obekväm på kuppen. Kallprat må vara tråkigt ibland, men det finns till av en anledning: det är en skyddsmur. Och när någon river den muren utan lov, har man all rätt att backa undan. Har du råkat ut för det här? Var går din gräns för vad man får fråga om när man bara ”snackar lite”?
Jag tror inte blint på stjärntecken. Men jag ignorerar dem inte heller. Någonstans däremellan finns en fascination som de flesta av oss delar, även om vi kanske inte erkänner det högt. Det är något tilltalande med tanken att personligheten har ett mönster, att det finns en förklaring till varför vissa människor drar åt ett håll och andra åt ett annat. Och när man börjar titta på det ur ett vänskapsperspektiv blir det plötsligt väldigt igenkännbart. De tolv tecknen och hur de beter sig i vänskaper Väduren är den som initierar Den som föreslår spontana utflykter, som ringer utan förvarning och har energi att vara ute längre än alla andra. En väderuvän är sällan uttråkad och håller sällan tyst. Men de kan också ha svårt att stanna kvar när något kräver tålamod, och de glömmer ibland att lyssna lika mycket som de pratar. Oxen är den pålitliga Den som alltid dyker upp, som minns din födelsedag och som aldrig lovar något de inte tänker hålla. En oxvän är långsam att öppna sig, men när de gjort det är de i ditt liv för riktigt lång tid. De kräver i gengäld att du tar relationen på allvar. Tvillingarna är den intellektuella, den roliga, den som håller konversationen flytande oavsett ämne En tvillingvän är sällan tråkig att hänga med, men kan vara svår att hålla fast. De byter intresse ofta och kan försvinna en period utan att det egentligen säger något om vad de tycker om dig. Kräftan är den känslosamma Den som märker när något är fel innan du sagt ett ord, som alltid har plats hemma och som lagar mat åt dig när du haft en dålig dag. En kräftvän tar vänskapen personligt, vilket betyder att de mår dåligt om de uppfattar att du är kall mot dem, även när det inte är avsett. Lejonet är den som lyser upp ett rum Energisk, generös och fantastisk på att fira. En lejonvän vill gärna vara den som leder, och det kan ibland kännas som om allt kretsar kring dem. Men under ytan finns en lojalitet som är svår att matcha. Jungfrun är den organiserade, den analytiska, den som märker detaljer som alla andra missar En jungfruvän ger råd som faktiskt hjälper, men kan ibland uppfattas som kritisk när de egentligen bara försöker vara till nytta. Vågen är harmonisökaren Den som hatar konflikter, som alltid försöker se till att alla mår bra och som är svår att reta upp. En vågvän är skön att ha i kompisgänget, men kan vara frustrerande att fatta beslut med. De väger för länge och bestämmer sig sällan. Skorpionen är den intensiva Den som antingen är din vän helt och hållet, eller inte alls. En skorpionvän glömmer inte om du sårat dem, men de är heller aldrig halvhjärtade i relationen. De är lojala på ett sätt som nästan kan kännas tungt ibland. Skytten är äventyraren Den som alltid har ett nytt projekt, en ny plan, ett nytt land att besöka. En skyttevän är rolig och inspirerande men kan ha svårt att prioritera vänskapen när nästa stora grej dyker upp. De menar väl men försvinner ibland. Stenbocken är den ambitiösa, den seriösa, den som alltid har koll En stenbocksvän kanske inte skriver spontana meddelanden mitt i veckan, men de är där när det gäller. De tar sina relationer på allvar och förväntar sig detsamma tillbaka. Vattumannen är den originella Den som tänker annorlunda, som pratar om idéer mer än om skvaller, och som inte bryr sig nämnvärt om vad folk i allmänhet tycker. En vattumannenvän är intellektuellt stimulerande men kan ibland kännas svår att nå känslomässigt. Fiskarna är den empatiska, den drömska, den som alltid sätter andras behov före sina egna En fiskvän är fantastisk att ha i livet men behöver någon som ser till dem i gengäld, för de glömmer lätt bort sig själva. Jag är kräfta, och det förklarar ganska mycket Jag är kräfta, och ju mer jag läst om tecknet desto mer känner jag igen mig. Kräftan värdesätter djupa, beständiga vänskaper framför ett stort nätverk av ytliga bekantskaper. Det stämmer till hundra procent på mig. Jag vill hellre ha tre vänner som verkligen känner mig än tjugo som bara känner mig på ytan. Jag dras till intelligenta människor. Inte nödvändigtvis boksmarta, men tankskarpa, nyfikna, de som har åsikter och kan hålla ett samtal som faktiskt går någonstans. Roliga är också ett krav, jag har inget intresse av relationer som tar sig själva på för stort allvar hela tiden. Humor är för mig ett tecken på intelligens, och det är sällan de saknas i kombination. Vad jag däremot inte har tålamod med är fyrkantiga människor. De som har svårt att tänka utanför mallen, som ifrågasätter kreativa lösningar för att de inte passar in i en befintlig struktur, som ser regler som mål i sig snarare än medel. Jag jobbar med marknadsföring och lever i en värld där kreativitet är valutan, så krocken med den typen av energi blir snabbt tydlig och ganska tröttsam. Som kräfta tar jag vänskaper på djupt allvar. Jag glömmer inte vem som ställde upp och vem som försvann. Och jag väljer därför mina nära relationer med omsorg, för att jag vet att jag kommer investera helhjärtat i dem som får plats. Hur jag tänker nu Jag låter det ta längre tid. Jag rushar inte in i nära vänskap längre bara för att det finns en trevlig stämning. Jag låter folk visa vem de är innan jag bestämmer mig för hur stor plats de ska ha i mitt liv. Och ja, jag kollar stjärntecknet numera. Inte som ett veto, men som en av många ledtrådar. Som ett sätt att förstå lite snabbare varför energin funkar eller inte funkar. Om du också börjat fundera mer på det här tycker jag du ska läsa mer på Afrodite.nu, som skriver om alla tolv stjärntecken och har både dagliga och veckovisa horoskop. De beskriver tecknen på ett sätt som faktiskt ger något, inte bara fluffiga generaliseringar utan med fokus på kärlek, relationer, personlighet och hur man fungerar ihop med andra. Ibland läser jag om ett tecken och förstår plötsligt varför en viss relation aldrig riktigt landade. Det är lite läskigt och lite befriande på samma gång. Vad gör man med den här kunskapen? Det är förstås inte så att ett stjärntecken avgör allt. Det finns Oxar som är spontana och Tvillingar som är pålitliga och Skorpioner som förlåter lätt. Människor är mer komplexa än så. Men det kan vara ett sätt att förstå varandra lite bättre. Att ha lite mer tålamod med Kräftans känslighet, eller att inte ta det personligt när Skytten försvinner en period. Att förstå att Lejonet inte tar all plats för att de vill ha uppmärksamhet utan för att det är deras sätt att älska det de håller av. Är du nyfiken på att läsa mer om ditt eget tecken eller dina vänners, rekommenderar jag Afrodite.nu som erbjuder horoskop för alla tolv stjärntecken, både dagliga och veckovisa. De skriver om kärlek, arbete, ekonomi och vardagen utifrån vad stjärnorna säger, och det är ett bra ställe att börja om man vill förstå sig bättre på sig själv och dem man håller av. Ibland räcker det med att läsa en beskrivning av någon man känner för att det ska klicka. Det har hänt mig mer än en gång. Läs gärna min gamla bloggpost om ”få nya vänner efter 30”.
Att känna att man inte längre är bunden av krav eller kritik från någon som inte förstår att man inte kan leverera mirakel utan rätt resurser – det är som att andas ut. Nu kan jag ägna mer tid och energi åt min blogg och andra projekt. Ni vet hur det är – när man har ett åtagande som hänger över en, snurrar det ständigt i bakhuvudet och drar energi. Livet har verkligen sina faser, och det känns som att de som står inför en förändring ofta intuitivt känner när det är dags att gå vidare. På tal om något annat… Jag stötte på en tankeväckande idé: många gånger tappar vi vänner för att vi förändras – vi är inte längre de personer de en gång lärde känna. Våra liv tar olika vägar, och om våra vägar skiljer sig för mycket, kan deras eget liv börja kännas mindre tillfredsställande i jämförelse. Jag förstår att det kan vara svårt för dem. Men samtidigt tror jag att om man har en stark självkänsla, så påverkas man inte negativt av andras framgångar. Personligen känner jag mig inte nedstämd över att andra kanske har det bättre än jag – för i slutändan handlar mycket om de val vi gör, och vad vi är villiga att anstränga oss för. Men det är just det – komfortzonen är ofta det som håller oss tillbaka.
