Hoppa till innehållet

En svensk livsstilsblogg sedan 2014

Missjennie Stockholm · Livsstil · Stil

Fri från bördan att behöva prestera

Missjennie Uppdaterad 1 min läsning
Dela artikeln
Fri från bördan att behöva prestera

Att känna att man inte längre är bunden av krav eller kritik från någon som inte förstår att man inte kan leverera mirakel utan rätt resurser – det är som att andas ut. Nu kan jag ägna mer tid och energi åt min blogg och andra projekt. Ni vet hur det är – när man har ett åtagande som hänger över en, snurrar det ständigt i bakhuvudet och drar energi. Livet har verkligen sina faser, och det känns som att de som står inför en förändring ofta intuitivt känner när det är dags att gå vidare.

På tal om något annat…

Jag stötte på en tankeväckande idé: många gånger tappar vi vänner för att vi förändras – vi är inte längre de personer de en gång lärde känna. Våra liv tar olika vägar, och om våra vägar skiljer sig för mycket, kan deras eget liv börja kännas mindre tillfredsställande i jämförelse. Jag förstår att det kan vara svårt för dem. Men samtidigt tror jag att om man har en stark självkänsla, så påverkas man inte negativt av andras framgångar.

Personligen känner jag mig inte nedstämd över att andra kanske har det bättre än jag – för i slutändan handlar mycket om de val vi gör, och vad vi är villiga att anstränga oss för. Men det är just det – komfortzonen är ofta det som håller oss tillbaka.

Personligt

När det tar lika lång tid att göra det själv

När samarbeten tömmer mer än de bygger Jag har precis avslutat ett samarbete som verkligen tärde på mig. Jag bad om hjälp med en sak, men personen i fråga förde inga anteckningar, och det slutade med grov irritation från min sida. Det gick snabbare för mig att göra det själv – och då vet jag att det blir perfekt gjort. Det verkar som människor ibland har svårt att tänka logiskt och strategiskt: ofta gör de ett jobb halvdant först, för att sedan gå tillbaka och förbättra det. Varför inte bara göra det bra från första början? Vad bristen på ordentlig planering kostar Att samarbeta med någon som inte tar ansvar, inte dokumenterar, inte planerar ordentligt – det dränerar energi. Det skapar extra arbete för dig som är noggrann, för dig som värderar kvalitet och effektivitet. Tidsförlust – Du spenderar mer tid än nödvändigt, fixar efter, rättar till misstag. Mental belastning – Du går och tänker på det hela tiden, oroar dig för hur resultatet blir, för att du aldrig kan lita på att det blir rätt först. Produktionskostnad – Oavsett om det är pengar eller värdefull tid går det åt resurser som kunde använts bättre. Relationer påverkas – När du flera gånger får anpassa dig, rätta till och rädda upp, växer irritation som ofta inte pratas om förrän det spricker. Min räddning: checklistor Personligen tycker jag att checklistor är ett otroligt kraftfullt verktyg. De hjälper till att: Definiera förväntningar tydligt Se till att ingen detalj glöms bort Skapa ansvar – både för dig själv och den andra personen Minska missförstånd, och minska behovet av att rätta till efteråt När man respekterar människors tid och visar tydligt vad som förväntas, är det som att man ger ett finger och personen tar hela handen – men motsatsen fungerar också: när du kräver tydlighet och struktur, blir arbetet mycket lättare. Exemplet som blev vändningen När jag insåg hur mycket tid och energi det tog att jobba med någon som inte planerar eller antecknar, bestämde jag mig för att ändra hur jag arbetar med andra. Här är vad jag gjort: Jag kräver att alla samarbetspartners får ta emot en checklista innan vi börjar: deadlines, leverabler, ansvar Jag föreslår ett kort kickoff-möte eller mailutbyte där alla punkter bekräftas Jag delar mina egna checklistor – det ger tydlighet och visar att jag vet vad jag vill ha Jag sätter “try before trust” – ibland testar jag med små uppgifter innan jag lägger in dem i större projekt Detta har hjälpt mig att få mer kontroll, mindre irritation och bättre resultat. Varför gör många det halvdant från början? Det finns flera orsaker till att människor ibland inte levererar från första början: Rädsla eller osäkerhet – kanske vet de inte hur man gör riktigt, törs inte fråga och vill undvika att visa sig dum Bristande disciplin eller vana att göra saker snabbt utan tanke på kvalitet Otydliga förväntningar – de kanske inte vet exakt vad du vill ha, eller så antar de saker istället för att fråga Dålig arbetskultur – om det är vanligt att man bara “klickar ihop något” och sedan förbättrar, blir det normen Men som jag ser det – de här ursäkterna håller inte om du värderar kvalitet och ditt eget välmående. Hur jag tänker framåt För mig handlar det om att bygga något som håller – något som inte bara “färdigställs” utan “fulländas”. Jag vill samarbeta med människor som också tänker långsiktigt, som ser helheten och som vill leverera värde – inte bara få det klart. Några principer jag vill leva efter: Jag prioriterar mina egna projekt – dem jag vet betyder mest Jag investerar i relationer och samarbeten som känns ömsesidiga Jag säger nej till samarbeten som bara kräver att jag räddar upp eller fixar efter någon annans slarv När det också är du som måste ta ansvar Det är lätt att skuldbelägga den andra parten, men det är också viktigt att titta på sig själv: Har jag varit tydlig från början med mina krav? Har jag gett tydliga instruktioner? Har jag satt upp rimliga deadlines? Har jag visat hur jag vill att arbetet ska göras? Om man inte själv tydligt definierar vad man förväntar sig, blir det ofta missförstånd. Att kommunicera klart och sätta regler gör skillnad – och det är något jag försöker bli bättre på varje gång. Hur människor utan logik och strategi påverkar dig Att konstant korrigera, att återkoppla, att fixa och omfixa – det påverkar mer än bara din arbetstid: Det påverkar din självkänsla, för att du aldrig får känna att “ja, det här blev bra från början” Det påverkar din motivationsnivå, för att du förväntar dig strul och därför ibland drar dig undan projekt Det påverkar din kreativitet, för att du behöver lägga energi på reparation snarare än skapande Fördelarna med att ställa högre krav När du börjar kräva mer – tydlighet, struktur, kvalitet – händer följande: Du får samarbetspartners som tar dig på allvar Du upplever flyt och produktivitet – färre misstag, mindre frustration Du kan fokusera mer på det du gör bra istället för att lägga tid på att fixa efter andra Du känner större stolthet och lättnad över resultatet – för att det känns som “det här gjorde jag, det här blev bra” När det är okej att kompromissa – men medvetet Självklart finns det situationer där saker inte blir perfekta från början – det kan bero på budget, tid eller att folk lär sig. Det är okej om det är tydligt att det är så och att alla är medvetna. Då är det inte irritation – då är det utveckling och lärande. Men det gör stor skillnad när det är omedvetet slarv eller när personen inte vill lära sig utan bara förväntar sig att du ska rädda upp. Avslutande reflektion Det är tufft att sätta krav – ibland känns det osäkert att säga “såhär vill jag ha det” och riskera att någon drar sig undan. Men det är också en frihet. När du börjar omge dig med personer som håller högre standard – och när du själv börjar vara den som sätter tonen – då blir samarbeten så mycket lättare och roligare. Jag är tacksam över att ha lämnat det senaste samarbetet bakom mig. Det lärde mig mycket: hur viktigt det är med planering, med tydliga kommunikationer och med att ta ansvar – både för mig själv och för andra. Om du också varit med om liknande situationer – rensa inte bara samarbeten, rensa krav. Sätt dina egna mått på kvalitet och låt det styra vilka relationer och projekt du lägger tid på.

Personligt

Blir man som man umgås?

Blir man som man umgås? Jag tror faktiskt det. Jag har varit nära en person som alltid hade ont om pengar – och samtidigt ville ta min tid för att tjäna mer själv. Till slut insåg jag att han utnyttjade min energi. Jag blev så trött att jag inte orkade göra mitt eget jobb, vilket gjorde att jag istället behövde hans hjälp. Nu när jag brutit med det, känner jag mig fri. Tidstjuvar Vissa människor vill bara ha din tid – inte ge något tillbaka. De suger energi och får dig att tappa fokus på dina egna mål. Det leder sällan till något bra. De som inte kan något Det är frustrerande att jobba med folk som låtsas kunna saker de inte behärskar. Inom min bransch (programmering) ser man det tydligt: hemsidan kan se fin ut på ytan, men koden bakom är kaos. Resultatet blir att sajten inte presterar som den ska. Avundsjuka människor Du märker det inte alltid, men avundsjuka människor påverkar dig negativt. De ger dig aldrig riktig cred, antyder att dina framgångar bara beror på tur – och undermedvetet vill de inte att det ska gå bra för dig. Den falska vännen Vissa är bara trevliga på ytan. De njuter av att umgås med dina vänner, men i slutändan vill de ta din plats. Du märker hur de långsamt glider in i din vänskapskrets – utan dig. Plötsligt är du ensam. Den som inte delar din vision Umgås du med folk som inte tror på investeringar eller personlig utveckling, blir du själv mindre motiverad. Jag tror starkt på att sätta mål – och gärna skapa en vision board i t.ex. Canva. Det ökar sannolikheten att nå målen markant – jag läste att det kan öka chanserna med hela 42 %! Investerande livsstil Jag jobbar hela tiden på att bygga upp inkomstkällor som inte kräver att jag är anställd. Det är inte alltid lätt – ibland är pengarna låsta i investeringar och inte tillgängliga direkt. Men jag tror på att så först, skörda sen. Varför drar man till sig fel människor? Jag har funderat på detta. Jag tror det beror på att vissa människor ser upp till dig – men de vet inte hur de ska hantera det. Det finns stor chans att du är en Alpha-kvinna. En Alpha-kvinna är självsäker, självständig och målinriktad. Hon tar initiativ, har hög självkänsla och är ofta framgångsrik både privat och professionellt. Det här kan trigga andra – särskilt de som inte hittat sin egen riktning. Om ditt liv börjar gå dåligt – se över vem du omger dig med. Det kan vara dags att rensa i vänkretsen, skapa nya rutiner och fokusera på dina mål. För ibland är det inte omgivningen – ibland är det vi själva som inte gör det vi borde. Du kanske är trött, ur balans, eller saknar stöd i vardagen. Och ja – just nu påverkar finanskrisen många, även mig inom min bransch. Men det är just därför jag tänker utanför boxen nu. Tillbaka till rutiner. Fokus. Och framåt.

Personligt

Om avundsjuka, microexpresioner och vänskap som gör ont

Jag har funderat mycket på det här med avundsjuka – särskilt bland tjejer. Det är ett känsligt ämne, men ett jag tror att många faktiskt känner igen sig i, även om det sällan pratas högt om det. En sak jag märkt är att många kvinnor bär på en låg självkänsla, ibland så låg att det sipprar ut på andra – ofta utan att de själva ens är medvetna om det. Det kan visa sig i små kommentarer som först låter som en komplimang, men som egentligen är ett sätt att trycka till: ”Oj vilken snygg tröja… men den skulle jag aldrig kunna ha på mig!” (sagt med ett skratt och en liten rynka på näsan) Först kanske man inte ens märker att man blivit nedtryckt. Det är subtilt. Det sker i mikroreaktioner – en blick, en min, ett tonfall. Jag har lärt mig att känna igen dem nu. Särskilt det där lilla ansiktsuttrycket när man berättar något bra, något man är stolt över – och någon i rummet rynkar lite lätt på näsan. Du vet den där lilla ”jag luktar något surt”-minen? Den kommer inte när man genuint gläds åt någon annan. Och ibland tänker man: ”Äsch, de mår nog inte så bra. De har kanske haft det tufft. Jag ska inte ta åt mig.”Så man låter det passera. Man ser mellan fingrarna. Man sväljer för att vara ”den större personen”. Men ärligt talat – det tär.Det är inte alltid man orkar vara den som förstår, den som bortförklarar, den som har överseende med andras beteenden. För ibland handlar det inte om deras smärta, utan om din gräns. Det finns också en annan typ av avundsjuka som jag blivit mer uppmärksam på: den som börjar i beundran, men slutar i kopiering och distansering. Kanske har du också haft sådana vänner? De som vill vara nära dig, lära sig allt du gör, hur du tänker, klär dig, skapar, kommunicerar. Och precis när du börjat tro att ni verkligen är nära, försvinner de. För då har de redan plockat det de ville ha.Och nu vill de göra sin egen version av det – utan dig. Det gör ont. Inte för att man vill ”äga” sina idéer eller sin stil – utan för att man trodde det fanns en ömsesidig respekt och vänskap i botten. Och när det visar sig vara något annat, något mer själviskt… då känner man sig använd. Jag har inga perfekta svar på hur man ska hantera den här typen av relationer. Men jag vet att det är viktigt att börja se signalerna tidigare. Att lita mer på magkänslan när något känns off. Att sätta gränser. Och kanske framför allt – att värdera sin egen energi och sitt eget värde. För i slutändan: du förtjänar vänner som lyfter dig, inte trycker ner dig. Som genuint gläds med dig, inte jämför sig. Och som stannar – inte bara tills de fått det de ville ha.