Många utan pengar använder sig av tomma ord om tjänster de aldrig har tänkt infria. Vill man något tillräckligt mycket, så prioriterar man det – framför allt annat.
Vet inte om ni vet, men jag har verkligen hållit igen på shoppandet det senaste året, och det har fått mig att inse hur lite saker man faktiskt behöver. Det där ”ha-begäret” – hur mycket är det egentligen värt när allt krisar?
Nej, jag prioriterar hellre min hälsa och att bygga upp något långsiktigt. Och jag hoppas att jag får fler likasinnade vänner – sådana jag verkligen känner att det är värt att åka och träffa.
Förra veckan gjorde jag något som jag aldrig gjort förut – jag gick på en AW med människor jag aldrig träffat tidigare, via en app som heter GoFriendly. Det är en community för kvinnor som vill träffa nya vänner, och jag blev nyfiken på att testa. Inför AW:n var jag faktiskt inte nervös alls. Jag har gått på så många event tidigare och minglat med nya människor. Jag har till och med gått ensam flera gånger, eftersom jag vet att jag ofta känner folk väl när jag väl är där. Så hur var det då? Jo, det var riktigt trevligt och bjöd på många skratt. I appen fungerar det så att en person är värd för eventet och bjuder in andra till ett privat tillfälle – med bestämd tid och plats. Det finns även öppna event som är drop-in med många deltagare, men det känns lite för opersonligt för min smak. Det är svårt att veta vem man ska prata med när man inte har någon aning om vilka som kommer, och man vet inget om deras profiler. Det är ju ändå större chans att hitta vänner om man är någorlunda lika. Det jag gillade med just det här eventet var att det fanns en start- och sluttid, så man visste hur länge det skulle pågå – ifall det inte skulle kännas rätt. Men det blev faktiskt en riktigt trevlig kväll, och vi sa att vi skulle ses igen. Ett mindre gäng än väntat Vi skulle egentligen vara åtta personer, men vi blev bara fyra – inklusive mig. De tre andra kände redan varandra sedan tidigare, så det blev lite annorlunda än jag hade väntat mig. Men de var väldigt lättsamma och öppna. Och vi alla älskade housemusik, så det fanns direkt något gemensamt att prata om. När min cannelloni kom in sa jag: ”Gud, det ser ut som en wrap!” Och vi skrattade. Jag hade aldrig sett en så stor tidigare – brukar det inte vara flera små på tallriken? Den här var fylld med kantareller och annat gott, och den var riktigt god. Faktum är att jag nog aldrig ätit pasta med kantareller tidigare. Vi var på Duvel Café på Vasagatan. Vi hade bord längst in i lokalen, där det fanns en brasa, vilket gjorde det extra mysigt. Nu får vi hoppas att det blir en till träff – även om det nog också hänger lite på mig. Men vi följer varandra på Instagram nu, så det känns som en bra början! Att hitta vänner som vuxen Överlag verkar det som att många har svårt att hitta nya vänner. Det är egentligen inte något jag tycker är svårt – det svåra är att hitta rätt vänner, eller vänner som inte är enormt upptagna. Många arbetar åtta timmar om dagen, ska tvätta, ta hand om hemmet, gymma, handla och sedan också hinna träffa vänner. Har de en partner också, blir det ännu mindre tid över för vänskap. Det är förståeligt att många är för trötta efter jobbet – vardagen är helt enkelt fylld till bristningsgränsen. Själv har jag förmånen att inte ha ett särskilt stressigt liv, men jag är dessvärre ofta för bekväm. Men – jag har börjat rycka upp mig! Jag hittar på fler aktiviteter som inte innebär fest, och det känns faktiskt riktigt roligt.
Nyligen var jag och Malin på Söder för lite shopping och god mat. Till efterrätt unnade vi oss Boba Tea – det var första gången för mig. Spännande te, måste jag säga! Det var gott, men inget jag känner att jag behöver i min livsstil, då det är ganska sött. Jag valde dock en lite mer hälsosam variant, och jag tror att det var Bubble Tea jag tog. Vilket gulligt kafé det var! Se bilderna nedan – allt går i rosa och pastell, och kolla in det söta gosedjuret! Mo Mo Cha finns på olika ställen i Stockholm, värt ett besök och jag tycker att något sött ska man få unna sig då och då.
Jag har inget habegär längre. För mig är det inte viktigt att handla upp hela lönen varje månad och varje gång fundera: ”Vad behöver jag den här månaden?” Det är faktiskt 1,5 år sedan jag slutade med det helt. I stället har jag rensat ut mängder av saker och köper bara det jag verkligen vill ha – när jag faktiskt behöver det. Det blir lite som det där uttrycket: ”Hur långt är ett snöre?” Eller: ”Hur långt kan man dra det?” Jag ser verkligen ingen lycka i att bara konsumera hela tiden. Jag lägger hellre tid och pengar på att bygga upp något som består.Tänk så här: om du lägger exakt allt du har – i princip – på att bygga upp ditt hem och din garderob, och så brinner allt upp… vad har du kvar då?Allt du ägde, allt som varit ditt liv – borta.Tänk hur många timmar du måste ha jobbat för att ha råd med alla dessa saker, för att kunna boa in dig i ditt hem. Jag tänker tillbaka på en person jag brukade prata med. Den personen lade i princip all sin vakna tid på att jobba – bara för att kunna skapa det perfekta hemmet. Nästan all fritid gick åt till att surfa runt på olika sidor för att hitta fler saker att köpa. Trots att jag bloggar om livsstil, går jag inte in och kollar överdrivet mycket på nätbutiker – eller IRL-butiker heller, för den delen. Jag vill inte skapa frestelser i onödan. Självklart ska man trivas i sitt hem – det finns mycket psykologi kring det, och det är något man absolut ska investera i.Men när hemmet snarare börjar kännas som ett fängelse, och hela livet kretsar kring att ”uppdatera” det… då tycker jag att det nästan blir lite sjukligt.
