Nyligen var jag och Malin på Söder för lite shopping och god mat. Till efterrätt unnade vi oss Boba Tea – det var första gången för mig. Spännande te, måste jag säga! Det var gott, men inget jag känner att jag behöver i min livsstil, då det är ganska sött. Jag valde dock en lite mer hälsosam variant, och jag tror att det var Bubble Tea jag tog.
Vilket gulligt kafé det var! Se bilderna nedan – allt går i rosa och pastell, och kolla in det söta gosedjuret!
Mo Mo Cha finns på olika ställen i Stockholm, värt ett besök och jag tycker att något sött ska man få unna sig då och då.
Tänkte lyfta fram detta företag som med sina armband, mobilskal, halsband mm samlar ihop pengar till cancerforskningen! ”Idéen till ForLife-projektet föddes då ett flertal närstående personer till oss, inom loppet av ett år, drabbades av olika typer av cancer. Vi bestämde oss då för att själva försöka vara med och göra skillnad inom utvecklingen av cancerforskning och detta är något som vi verkligen brinner för. ” länk …
Jag har tänkt mycket på en sak.Är vi alltid vår egen lyckas smed… eller påverkas vi mer än vi vill erkänna? Vi gillar idén om att allt hänger på oss.Jobba hårt. Tänk positivt. Kör bara. Men sanningen är enklare.Miljön runt dig formar dig mer än du tror. Och ja… det gäller dina vänner också. När “små pikar” blir stora bromsklossar Du vet vad jag menar. En vän som alltid slänger in en liten pik. En annan som tävlar med dig, oavsett vad det gäller. Någon som ger halvdana råd. Ingen som pushar dig att bli bättre. Det är sällan öppet sabotage.Det är små stick. Små energiläckor. Och över tid gör det skillnad. Du börjar hålla tillbaka.Du berättar inte dina idéer längre. Du tonar ner dig själv… för att inte sticka ut. Tänk om det såg annorlunda ut? Tänk istället att du har människor runt dig som: Blir genuint glada när det går bra för dig Pushar dig när du tvekar Ger ärlig feedback utan avund Tror på din potential även när du själv tvivlar Känn skillnaden. Du vågar mer.Du tänker större. Du testar den där affärsidén.Du söker det där jobbet. För någon sa: “Kör. Du fixar det.” Det låter simpelt.Men det ändrar allt. Sabotagevänner finns… och det är inte alltid medvetet Här är den jobbiga delen. Ibland saboterar folk runt dig.Inte för att de hatar dig. Utan för att de själva mår dåligt. Dålig självkänsla smittar.Osäkerhet skapar tävling där det inte behövs. Om du växer, tvingas de spegla sig själva.Och det är obekvämt. Så vad händer? De skämtar bort dina mål De förminskar dina drömmar De byter ämne när du pratar framgång Och du känner det… även om inget sägs rakt ut. Eckorrhjulet är bekvämt – men det är inte alltid ditt mål Många vill ha trygghet.Fast jobb. Lön. Semester. Det är inget fel i det. Men om du vill mer?Mer frihet. Mer ansvar. Mer utveckling. Då sticker du ut. Och ja, då kan du trigga andra. Det är där sabotagevänner ofta dyker upp.Inte för att du är fel. Utan för att du speglar deras ouppfyllda drömmar. Så vad gör man? Du behöver inte kapa alla relationer i panik. Men du kan börja med tre saker: 1. Observera energin.Känner du dig större eller mindre efter att ni setts? 2. Dela små saker först.Testa att berätta en mindre idé. Se reaktionen. 3. Bygg parallella relationer.Hitta människor som vill framåt. Det finns fler än du tror. Det kan vara ett nätverk.En kurs. Ett forum. En träningsgrupp. Miljö är inte bara plats.Det är människor. Du är ansvarig… men inte ensam Vi vill tro att allt handlar om disciplin.Men relationer påverkar din självkänsla mer än du tror. Du kan vara ambitiös.Du kan vara driven. Men om du dagligen möts av pikar, tävling och negativitet…så saktar det ner dig. Det är mänskligt. Och det är okej att välja miljö. En ärlig fråga till dig Vilka tre personer påverkar dig mest just nu?Lyfter de dig – eller håller de dig kvar? Det är inte en anklagelse.Det är en spegel. Ibland är nästa nivå i livet inte en ny strategi.Det är nya människor. Och ja… det kan vara obekvämt. Men att stanna där du krymper är ännu värre.
Jag tror lite på horoskop. Inte så att jag låser hela mitt liv efter stjärnorna, men… jag tycker det är mysigt. Och ibland, faktiskt ganska ofta, känns det som att det stämmer för bra för att bara vara en slump. Det började som för många – jag klickade in på mitt stjärntecken ”bara på skoj”. Men så var där något. Något som liksom satte ord på exakt hur jag kände den veckan. Trött, låg energi, känslig. Det stod nåt om att “du kan känna dig mer känslosam just nu, det är okej att backa lite från omvärldens krav.” Jag satt med kaffet i handen och tänkte… okej, jag behövde läsa det där. Inte vetenskap, men inte heller meningslöst Jag vet att många fnyser åt horoskop. ”Det där är bara trams”, säger folk. Och absolut, det finns ingen forskning som säger att planeterna kan förutspå exakt vad som ska hända i ditt liv. Men – och det här är viktigt – det är inte alltid poängen. För mig är horoskop mer som en liten spegel. Ibland visar den något jag inte riktigt vill se. Ibland bekräftar den en känsla jag haft men inte kunnat sätta ord på. Det hjälper mig att reflektera. En liten ritual Jag brukar läsa horoskopet imorgon på kvällen. Som en liten ritual innan jag somnar. Det tar två minuter, max. Men det har blivit ett sätt att checka in med mig själv. Ibland skrattar jag åt det. Typ: “Du kan känna en dragning till att göra något oväntat i dag.” Nä, jag ska vabba och dammsuga – inget oväntat sker här. Men ibland blir det mitt i prick. Som den där gången det stod att jag borde lyssna mer än jag pratar. Jag var mitt i ett gräl med min partner… jag behövde höra det. Vad jag gillar mest? Att det får mig att tänka till. Fundera över vad jag behöver. Hur jag mår. Vad jag vill just nu. I en värld där allt går snabbt och man knappt hinner andas ibland, så är horoskop ett av få tillfällen där jag faktiskt stannar upp och checkar in med mig själv. Och det gör mig inte till en “tokig astro-tjej” (även om jag gärna följer såna på TikTok). Det gör mig till en person som försöker hitta mening och riktning, lite här och där. I stjärntecken. I kaffe. I mina barns blickar. Så… tror jag på horoskop? Lite. Men jag använder dem desto mer. Som ett verktyg för reflektion. En påminnelse om att jag inte är en robot. Jag har känslor, energi som skiftar, behov som ändras från dag till dag. Och om något så enkelt som ett horoskop kan hjälpa mig att känna mig lite mer i kontakt med mig själv – ja, då är det väl ganska fint ändå?
