Personligt

Att inte känna det habegäret längre

Jag har inget habegär längre, för mig är det inte viktigt att handla upp hela lönen varje månad och varje månad fundera ”vad behöver jag denna månad”, det var 1 1/2 år sedan nu sedan jag slutade med det helt. Istället har jag rensat ut mängder av saker och köper det jag vill ha när jag verkligen behöver det. Det blir lite så hur långt är ett snöre eller hur långt kan man dra det?

Men jag ser verkligen ingen lycka i att bara konsumera hela tiden och jag lägger hellre tid och pengar på bygga upp något kvarstående. Tänk så här, tänk om du lägger exakt allt du har inprincip på bygga upp ditt hem och garderob och så brinner allt upp, vad har du kvar då? Ditt allt som varit ditt liv, förstå hur extremt många timmar denna måste ha lagt på att i arbetstid för ha råd med alla sakerna och att boa sitt hem. Jag tänker tillbaka på en jag brukade tala med, denne lade all sin levande tid inprincip på att jobba för bygga upp det perfekta hemmet och det den tänkte på var att titta på olika hemsidor för olika köp. Trots att jag bloggar så håller jag inte på och går in och kollar överdrivet på butiker eller IRL butiker för jag vill inte skapa mig frestelser.

Visst att man bör trivas i sitt hem, det finns psykologi kring det och det ska man givetvis investera i men hur är det när ens hem snarare blir ens fängelse och allt i livet kretsar kring att uppdatera hemmet, för mig är det lite sjukligt nästan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.