Hoppa till innehållet

En svensk livsstilsblogg sedan 2014

Missjennie Stockholm · Livsstil · Stil
Vardag

När röster skär som fioler: En dag i livet med känsliga öron

Missjennie 2 min läsning
Dela artikeln
När röster skär som fioler: En dag i livet med känsliga öron

Vissa människor är känsliga för parfym. Andra får huvudvärk av starka lampor. Själv tillhör jag gruppen som har öron som reagerar som kristallglas – på vippen att spricka när ljudnivån blir för hög.

Idag var jag på ett event. Det var inspirerande, härligt uppstyrt och fullt av energi. Men mitt fokus försvann snabbt när en kvinna började prata i närheten. Inte bara prata – projicera. Hennes röst skar genom rummet som en felstämmd fiol, och i mina öron kändes det nästan som om någon dragit ett nagelbitande solo med en sked mot en krittavla.

Jag vet att det kanske låter dramatiskt. Men för oss med ljudkänslighet är det en verklig utmaning. Ljud som för andra bara är bakgrundsbrus kan för oss kännas som att få en ljud-chock rakt in i hjärnan. Jag satt där och försökte se intresserad ut, samtidigt som jag diskret försökte luta mig bort från ljudvågen som slog mot mig som en osynlig tsunami.

Det fick mig att fundera: varför pratar vissa människor så otroligt högt? Är det en vana? En osäkerhet? Eller kanske hör de dåligt själva? Oavsett orsaken, är det något som påverkar oss runtom – särskilt oss med ljudkänsliga sinnen.

Här är några överlevnadstips jag lärt mig längs vägen:

  • Ha alltid öronproppar i väskan. De behöver inte användas hela tiden, men de kan vara räddningen på ett oväntat mingel eller konferens.

  • Sätt dig strategiskt. Välj platser lite vid sidan av stora grupper, gärna nära väggar som inte ekar.

  • Andas och fokusera. Ljudstress kan trigga stresshormoner. Att andas djupt hjälper – i alla fall lite.

  • Våga flytta på dig. Du behöver inte be om ursäkt för att ta hand om dig själv.

Jag vill inte peka ut någon – vi har alla olika personligheter, och världen skulle vara tråkig om alla viskade. Men ibland önskar jag att vi alla kunde vara lite mer medvetna om ljudet vi lämnar efter oss.

Till alla med känsliga öron: jag hör er. Bokstavligen.

Kram,
Jennie

Dela artikeln

Publicerat i

Läs vidare

Mer inom vardag
Vardag

Sen jag flyttade har jag blivit så känslig för ljud

Jag har nog aldrig insett hur mycket jag uppskattar tystnad förrän jag flyttade till min nuvarande lägenhet. Tidigare har jag haft turen att bo i sekelskifteshus med fönster mot en lugn innergård, där ljudnivån varit minimal. Men nu… nu har jag hamnat i ett hus där det är ständigt liv och rörelse – trots att det inte ens ligger vid en trafikerad väg. Det första jag reagerade på var ytterdörren – eller snarare dörrarna. Det är två stycken, och varje gång någon går in eller ut smäller de igen med en kraft som ekar genom hela huset. Jag förstår verkligen inte hur folk bara kan låta dörrarna slå igen utan en tanke på att det kanske bor andra människor här? Saken är den att jag har klagat på att dörrbromsen är trasig och att ena dörren inte är ljuddämpad. Sedan har vi hissen. Jag trodde först att det skulle vara en lyx att ha hiss i huset, men det har visat sig vara motsatsen. Det är en ständig trafik av människor som kommer och går, pratar högt i telefon och smäller i dörrar. Det känns som att bo i en hotellobby, där anonymiteten gör att folk inte känner något ansvar för ljudnivån. Och morgnarna… alltså, morgnarna! Det finns alltid någon som springer runt i sin lägenhet som om de letar efter något de tappat bort. Jag har verkligen börjat fundera på hur olika ljudkulturer fungerar i olika områden. För vissa är det en självklarhet att ta hänsyn – för andra verkar det vara helt obekant. Jag önskar att fler kunde inse att man faktiskt delar utrymme med andra, och att lite hänsyn räcker långt. För min del börjar jag bli deprimerad av att höra alla dessa ljud, och jag känner att det faktiskt förstör mitt liv.

Vardag

Att matcha vänskap med personlighet – funkar det verkligen?

För ett tag sedan tog jag ett personlighetstest på 16personalities.com, mest för att lära känna mig själv bättre. Jag blev Befälhavare (ENTJ-A), en personlighetstyp som beskrivs som målmedveten, strategisk och effektiv. Det lät ju ganska rätt, även om jag själv inte alltid känner mig så extremt effektiv. Men personlighetsanalyser handlar ju inte bara om självinsikt, utan också om hur vi relaterar till andra. Så när jag nyligen träffade en ny vän genom Gofriendly – en app för att hitta vänner med liknande intressen och kanske även liknande personligheter – var jag riktigt nyfiken. Tänk om vi skulle klicka perfekt eftersom vi ”borde” fungera bra tillsammans på pappret? När personligheter inte matchar – trots allt Till en början verkade allt lovande, men så fort vi träffades insåg jag att det inte alls kändes rätt. För det första var hon frisör, vilket i sig såklart inte är något problem, men jag märkte snabbt att vi hade helt olika syn på ambition och driv. Det kändes inte som att hon hade några större mål eller visioner, vilket krockade ganska rejält med mitt sätt att se på livet. Sedan var det sättet vi pratade på. Hon använde mycket slang och uttryck jag aldrig ens hört innan, och det kändes nästan som att vi inte pratade samma språk. Jag insåg att för mig handlar vänskap mycket om hur man uttrycker sig och hur man för sig, och där klickade vi helt enkelt inte alls. Är personlighetstester en bra guide för vänskap? Det fick mig att fundera: hur mycket spelar personlighetstyp egentligen roll i vänskap? Borde vi automatiskt klicka för att vi har liknande personlighetsdrag? Min erfarenhet säger nej. Det finns så många andra faktorer som spelar in – värderingar, livsmål, kommunikationsstil och intellektuell stimulans. I slutändan är jag ändå glad att jag testade, för det var en intressant insikt i hur jag faktiskt fungerar i relationer. Men jag tror att det krävs mycket mer än en matchning i en app eller ett gemensamt personlighetstest för att verkligen klicka med någon. Har ni testat att hitta vänner via personlighetstester eller appar? Funkade det för er? 😅 …