Jag har insett att min rädsla för att inte göra det perfekt har hindrat mig från att göra något alls. Jag har satt upp så höga mål för mitt filmande att jag knappt ens kommer igång – prestationsångesten tar över, och ju längre jag skjuter upp det, desto större och mer oöverstigligt känns det.
I slutändan är det ju jag själv som sätter upp hindren. Hur ska jag någonsin bli bättre om jag inte faktiskt ger mig tid att lära mig? Numera finns ju allt på YouTube så jag ska ta och spana in där, men det är som en kompis säger, allt behöver inte vara perfekt, det viktigaste är att man kör igång!
För ett tag sedan tog jag ett personlighetstest på 16personalities.com, mest för att lära känna mig själv bättre. Jag blev Befälhavare (ENTJ-A), en personlighetstyp som beskrivs som målmedveten, strategisk och effektiv. Det lät ju ganska rätt, även om jag själv inte alltid känner mig så extremt effektiv. Men personlighetsanalyser handlar ju inte bara om självinsikt, utan också om hur vi relaterar till andra. Så när jag nyligen träffade en ny vän genom Gofriendly – en app för att hitta vänner med liknande intressen och kanske även liknande personligheter – var jag riktigt nyfiken. Tänk om vi skulle klicka perfekt eftersom vi ”borde” fungera bra tillsammans på pappret? När personligheter inte matchar – trots allt Till en början verkade allt lovande, men så fort vi träffades insåg jag att det inte alls kändes rätt. För det första var hon frisör, vilket i sig såklart inte är något problem, men jag märkte snabbt att vi hade helt olika syn på ambition och driv. Det kändes inte som att hon hade några större mål eller visioner, vilket krockade ganska rejält med mitt sätt att se på livet. Sedan var det sättet vi pratade på. Hon använde mycket slang och uttryck jag aldrig ens hört innan, och det kändes nästan som att vi inte pratade samma språk. Jag insåg att för mig handlar vänskap mycket om hur man uttrycker sig och hur man för sig, och där klickade vi helt enkelt inte alls. Är personlighetstester en bra guide för vänskap? Det fick mig att fundera: hur mycket spelar personlighetstyp egentligen roll i vänskap? Borde vi automatiskt klicka för att vi har liknande personlighetsdrag? Min erfarenhet säger nej. Det finns så många andra faktorer som spelar in – värderingar, livsmål, kommunikationsstil och intellektuell stimulans. I slutändan är jag ändå glad att jag testade, för det var en intressant insikt i hur jag faktiskt fungerar i relationer. Men jag tror att det krävs mycket mer än en matchning i en app eller ett gemensamt personlighetstest för att verkligen klicka med någon. Har ni testat att hitta vänner via personlighetstester eller appar? Funkade det för er? 😅 …
Nu är hösten kommen i Stockholm och luften känns fräsch, just så här till hösten vill jag gärna ha en nystart, det kan vara något vad som helst, ny frisyr, ny garderob eller nytt arbete. För egen del arbetar jag en hel del på min privatekonomi då jag börjat återuppta gamla drömmar om ekonomisk frihet. Ränta på ränta och leva på räntan, ångrar mig lite här att jag varit så passiv inom detta , då det är tiden som är ens bästa vän när man är inom detta område. Många tror dom är ”safe för dom har bostadsrätt” men ofta dom som inte binder pengarna placerar dom som går winning! Nu är jag i alla fall igång med en till fond mer långsiktig, ”Framtid” hos Avanza. Ingen sådär märkvärdigt, men mellanrisk och det är klart bättre än ha på ett vanligt sparkonto där du inte knappt kan få nått. Ekonomi är verkligen intressant men hutlöst mycket att sätta sig in i….
För ett tag sedan var min filosofi enkel: Ju fler saker, desto roligare. Jag älskade att samla, särskilt på skönhetsprodukter. Det fanns en kick i att ha hyllorna fulla, att se färgerna och valmöjligheterna. Men på sistone har något hänt. Den där kicken har bytts ut mot en tyngd. Jag har kommit till en punkt där jag inte vill ha bråte längre. Jag vill ha luft, yta och bara de få saker jag verkligen älskar. Är det kontrollbehov eller bara klarsynthet? Jag läste någonstans att viljan att rensa ut och leva minimalistiskt kan bero på stress – ett sätt att försöka kontrollera sin vardag när allt annat känns kaotiskt. Men för mig handlar det inte om det. Det handlar om att jag har insett att prylarna äger mig, istället för tvärtom. Jag har visserligen alltid prioriterat kvalitet och velat att mina saker ska hålla länge, men även kvalitetssaker blir till ”noise” när de är för många. Nu vill jag skala ner till det absolut innersta. Vinted-effekten: 1000 kr på 48 timmar! För bara två dagar sedan tipsade min syster mig om appen Vinted. Jag var lite skeptisk först – jag hade saker som jag försökt bli av med förut utan framgång. Men jag tänkte: ”Varför inte testa?” Vill du också testa, så bjuder jag in här: Jenniespreloved rabattkod på Vinted! Resultatet? Jag har sålt för nästan 1000 kronor på bara 48 timmar. Det mest sjuka är att jag fick sålt saker som jag trodde var helt hopplösa, som ett gammalt tangentbord! Det gav mig en enorm energikick. Att se sakerna lämna hemmet och veta att de kommer till användning hos någon annan, samtidigt som sparkontot växer, är beroendeframkallande på bästa sätt. Varför minimalism känns så rätt just nu: Mindre beslutströtthet: När man har tre favoritprodukter istället för trettio går morgonen snabbare. Respekt för sakerna: Genom att bara äga det jag verkligen älskar, tar jag bättre hand om det jag har. Ekonomisk frihet: Pengarna jag får in på att sälja mitt ”bråte” kan gå till upplevelser eller sparande istället för att samla damm i ett skåp. Att rensa ut är inte att förlora något – det är att vinna tillbaka sitt hem och sin tid. Nu fortsätter jakten på det enkla livet, ett paket i taget! Har du också fastnat i rensar-träsket? Vad är det konstigaste eller bästa du har fått sålt nyligen? Jag har seriöst inga mer saker snart att sälja! Att sälja kan ju vara ett sätt att behöva arbeta mindre med om det inte är så att man överkonsumerar. Nu hoppas jag att dom som handlat blir nöjda för jag är lite orolig att dom kanske tycker att min paketering inte är den vackraste!
